... både idag och igår har jag mått pyton, huvudet spränger, näsan rinner, halsen är igen tjockad och lederna värker. Fy vad det är synd om mig!!!

Jag brukar be Kenta att pyssla om mig så som jag gör med honom när han är krasslig, men nej, ingen respons där inte. "Faan vad du gnäller, du är ju inte döende" säger han bara!

Usch för karlar!

Hundarna tror inte vi vet, men vi vet! Snart är det dags för löp och dom kommer få spendera dagarna på varsin våning, annars kommer Ebba bara sätta på Tilda och hon kommer inte ha päls på sidor och rygg, hon kommer som vanligt se ut som en skabbräv.

Snart ska jag hem och kurera mig!

PROSIT!