I fredags kväll var mina nerver på utsidan och Kenta gick och skrev lappar med fördelar och nackdelar med att ha 4 hästar hemma eller 4 hästar i Kungälv.

Lördagen kom efter en lång natt utan så mycket sömn. Så kom även Roland. Han ledde Redwind, jag Labbis, Kenta Juliette och Ellen med Blixten. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå, men trodde nog att alla skulle gå rätt på. Rw gjorde det, Labbis gjorde det, Blixten också, men sen var det stopp. Juliette vägrade gå på! Hon har problem med lemmen, hon kan inte förstå att man gå gå på något ovanför mark. Vi stod länge och försökte övertala henne, vänligt men bestämt. Till slut koppla hon bort sig alldeles och man hade ingen kontakt med henne. Då höll Kenta i grimman, Roland stod och putta i rumpan och jag flyttade ben för ben och efter en svettig halvtimma var hon på.

Väl framme tog vi av Juliette först, nere vid lösdriften. Ulf och Annelie var redan där. Jag orkade inte se när Juliette kämpade sig in i flocken och fick helt enkelt stänga av mina känslor. Väl vid stallet hade de andra redan tagit in dom andra 3. Annelie hämtade ensilage och Labbis var lycklig. Efter en kopp åkte jag och Kenta och Ellen till tre hästar och köpte spån till dom och hittade ett bett till Blixten.

Senare åkte Kenta ner till Juliette och berättade den goda nyheten att hon stod med mamma och lilla syster och åt i hö bingen. GUD VAD SKÖNT.

Jag red Redwind lite med Labbis på släp i manegen, så dom fick röra sig lite, Ellen red Blxten. Sen släppte vi lös alla tre där inne och hej kom och hjälp mig vilket liv det blev! Blixten var som tokig och brudarna också. Rullade runt och slängde sina lurviga så taket var på väg att ramla in. På kvällen stod Juliette inne i hallen med Turfan som tröstade henne.

På söndagen red jag bara Redwind, efter jag hjälpt Annelie in med alla 27 hästar. Hon var lite stressad över att vara själv i manegen men lugnade ner sig snart. Annelie hade släppt dom i hagen bakom paddocken och när vi tog in dom fick vi stå i en timma för att få ur alla tistlar/kardborrar som satt i man o svans. Samma sak i går, men dock lite färre. Då red jag Labbis först och vad fantastiskt det är att grunderna sitter så klockrent. Det blev ett kortare pass men med perfekta övergångar och öppnor och slutor dansades fram. Galoppen var stark och bärande och hundarna som fick vara med lösa tjöt för fulla hus. När det var RW:s tur fick dom vara instängda i hennes box och hon var avslappnad och fin, fram till Kenta kom in med hundarna i släptåg. Dom fick snabbt vända! RW gjorde jättefint i från sig och är en fröjd att rida. Kenta hoppade upp en sväng men det funkade inte alls. Hon testade honom hela tiden och försökte till och med få av honom. Det är nog dags för husse att börja rida igen. Hemma sent efter goda pannkakor som Annelie lagade åt oss. Katterna har väl inte varit jätteglada på oss, men dom överlever!

I går var det bättre med Juliette, hon går med mamma, lillasyster Zebelina, Beauty och Turfan. Hon fick en spann vatten (som hon ratade), hö och lusern, som hon glatt åt upp. Mamma Fanny kliade henne och jag myste.