I fredags åkte jag till Marieberg och red min lektion för Toini, hon sa att mina axlar i hö varv hör ihop med hö sittben tillsammans med RWs vä bog, på 45 min hade det fixat till sig hyfsat, nu gäller bara att tänka hela tiden!

När jag ridit färdigt hade jag 2 missade samtal och ett sms, de som skulle titta på hästarna på lördag morgon undrade om det gick bra på söndag i stället. Nu hade jag ju bokat om allt på lördagen till söndagen istället, eftersom de ville komma lördag. Jag skickade ett svar om att söndagen inte gick, men det kom inget svar. På lördagen efter alla hästar kommit ut i hagen åkte jag så ner till mötesplatsen på utsatt tid och väntade, och väntade, och väntade. Skicka ett sms, med frågan om de var på väg eller jag väntade i onödan. Efter en kvart till ringde jag- inget svar. Fy faan vad tråkigt sådant här är!! Bara för att man ska visa/sälja en häst till folk, innebär inte det att det är det ända här i livet och att man inte har annat att göra!!! Sådant här blir jag rent av förbannad över!

På lördag eftermiddag skulle jag då prata med några katter på hisingen, varav ägaren fått modellera för att klara lördagen istället för söndagen. Dock blev det lite problem att hitta och min frustration var olidlig. Den gick dock bort när jag kom in och fick satt mig ner med katterna.

Nu till det som gör mig glad! Den ena katten hade problem med att gå på lådan, hade aldrig lyckats med detta under sitt ca 7 månaders långa liv, efter att jag varit där och ägaren modellerat till kattens önskemål, SÅ GÅR KATTEN PÅ LÅDAN!!! Fattar ni!! Vilken känsla detta ger en som djurkommunikatör!!

Den andra katten hade en fettish om att öppna skåpsluckor. . . .

Tack alla ni i min närhet som hjälper och stöttar mig! (Nu pratar jag inte bara om levande människor)