Här kan ni få tjuvläsa början av den:

Mitt liv som ponny

Den här boken skriver min matte år mig, dels för att jag har ett långt och delvis innehålls rikt liv men också till stor del för att människor ska få en större uppfattning om djurs intelligens och vår likhet med människan.

Jag föddes i Sverige, jag hade en vit mor (lika vit som snö, lika vit som jag själv är). Hon dog när jag bara var några månader gammal i tarmvred. Min husse blev förkrossad och för mig var detta ett stort trauma, det fanns ingen annan häst på gården. Min husses sorg gjorde mig bestört tillsammans med min egen sorg var detta nästan outhärdligt.. Plötsligt en dag dök det upp några tjejer till min box där jag stod och grät, dom fejade och grejade med mig, så skinnet nästan sved, jag förstod inget alls av vad dom gjorde. Ingen av dem pratade med mig, bara med varandra. Jag kände mig som ett det, en sak. Dagen efter kom min husse tillsammans med en annan man och knuffade in mig i ett svart hål. När jag ställt om ögonen, såg jag att det var en låda, en box utan fönster. Helt plötsligt började lådan röra sig, jag var inte alls beredd och ramla omkull, slog i mig mot väggen och kunde inte resa mig. Jag kände mig fången och blev riktigt rädd, jag fick panik, kände mig instängd, hade ont och klarade inte av att resa på mig eftersom det krängde hela tiden. Efter en hel evighet öppnades en dörr och solens strålar mötte mig med värme, frihet och hopp. Min husse såg jag ingenstans, den andra mannen var den enda som syntes. Han sa ”lilla gumman, har du inte starkare ben än så”, han hjälpte mig upp på fötterna och fäste ett långt snöre i grimman jag hade fått runt huvudet. Han drog mig hastigt och hårt ur, för mig, helvetet på hjul, fast han inte behövde. Jag hade gladligen sprungit ur själv om han inte stor och skrämmande stod mitt framför mig i vägen för öppningen ut. Väl ute sken solen, jag hörde människo röster överallt, hästar som gnäggade och massor av konstiga ljud från andra djur. Det sprakade i högtalare och det skreks och skrattade, det luktade tobak och massa lukter som jag aldrig känt förut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjaba alla! Här på min blogg har det varit tyst och lugnt, lite tvärtom emot var det är! Labbis har varit hos tandläkaren, inga lösa tänder ännu. Dock har hon börjat få fickor/plats mellan tänderna, vilket vi alla får mer eller mindre, detta gör at...

Då man inte är hemma måndag-fredag, ser bara sina hästar lite snabbt kl.06,00 när de får frukost, Kenta släpper ut dom och sen när man kommer hem är det mockning osv som gäller. Så är det underbart när helgen kommer och även om man inte är med dem he...

Efter att varit sängliggande i feber och hosta i 3 dagar för andra gången i Januari månad och bara kunnat se att solen lyser genom fönstret så känns det underbart och befriande att kunna gå ut (bara kunna gå igen!!).     Då årets första Christo...

Sitter och undrar över denna vinter, ska den någon gång ta slut? Jag har i alla fall dåligt med energi (och hö!!) kvar. När jag slutar jobbet tidigt, är jag hemma vid strax efter 16,00. Ge hästarna en tuss, in till hundar och katter, en kopp kaffe, l...

Bloggandet är nog inte riktigt min grej, orkar inte längre. I början var dett så lätt och roligt, men nu känns det som att man väljer andra saker i stället....   Men en liten uppdatering kanske är på sin plats. Fanny har funnit sig till ro här he...