Inte mycket information men lite. Pratade med Patriks pappa, Ove idag. Patrik har flyttats från trauma avdelningen till en annan avdelning med eget rum. Han går för egen maskin, men han är inte riktigt med annars. Usch, jag känner verkligen denna tyngd av smärta familjen bär på, Patrik tror jag faktiskt mår bäst av alla inblandade. Han ska inom en framtid flyttas till ett rehabliterings ställe. Jag tror jag hoppar över en blomma med kort och avvaktar någon vecka till, sen måste jag bara träffa honom. Skitsamma om han inte känner igen mig, så länge han får ta emot besök. Min kollega sa en bra sak, vem faan vet vad det egentligen är som läker skador i huvudet. Kan vara en känsla från förr. Kanske kan min fula uppsyn väcka någon hjärncell till att läka och återhämta sig! Vi får hoppas på det bästa!

Hela familjen Andersson; VI TÄNKER PÅ ER!