Fri tillgång från höbingen är uppskattat i flocken, dock har dom flyttat dit. Någon gång om dagen går hela sällskapet upp till stallet och dricker i en hast för att skynda ner igen. Dock är dom inte så hungriga längre, men någon annan skulle ju kunna äta mer!! Sabina är den som har lite problem, hon vågar sig inte fram så ofta, Blixten kan ju komma runt och attackera henne. Tryggast är att stå mittemellan RW och Juliette. Dom försvarar henne med buller och bång! I går (söndag) kväll kom Rw i rask takt mot staket och sa: "Tack, du e världens bästa matte", sådant värmer gott även om det är hon jag är mest orolig för. Hon är ju orsaken till att fri tillgång inte har funkat, då hon äter och äter och äter, blir tjockare och tjockare. I dag tränade vi på gräsmattan, satte henne i sluta, gjorde om böjningen. Gick från sluta till öppna osv. Detta fungerar strålande. Dock är det den där förbannade vä galoppen som är knäpp. Om hon fattar rätt åker hövvet upp i en satans fart och stressen sätter in. Jag försökte att sätta mig längre bak på henne för att kolla om detta kändes bättre för henne, jädrar vilken rodeo häst hon blev då!! Efter jag provat lite galoppfattningar höjs stress nivån rätt mycket, att hon då väljer piff och puffa i stressen är rätt frustrerande.

Labbis fick också sig ett träningspass och gud vad roligt både hon och jag tycker att det är! Hon verkligen anstränger sig för att göra rätt och lyser som en prinsessa över allt beröm och godis! Det är helt rätt av mig att backa tillbaka till basics med henne. Under ett pass får hon i skritt visa rätt böjning (hon vill gärna trycka ut näsan och inte släppa i ganaschen) sen får hon gå i öppna och sluta i båda varv, både när jag går brevid och på lång töm, sen får hon trava några varv på lång töm och visa böjningen. Sen leker vi bara och hon får massor av godis och kärleks förklaringar.