Idag har våran underbara Trixie varit borta i 2år! Tänk att tiden går så fort! Det känns som om hon var här, bar i förra veckan! Ni får tro vad ni vill, men när jag träffade Juliette första gångerna, så var det Trixies ögon (som var väldigt speciella), detta gjorde sitt till att Juliette blev vår. Jag tror på att man (djur) kan välja att återkomma till samma familj gång på gång, så är det här. Dagen innan  som Juliette föddes hade det i vår buske stannat en skogsduva, den låg bara där och tittade på mig och Kenta och hundarna och det gick att sitta på huk precis framför den, utan att den flög i väg. Den var inte alls skadad och inte rädd. Den satt där (var runt omkring busken) hela dagen. På kvällen var jag på meditations kurs och när jag kom hem så flög den. På meditationen fick jag väldigt mycket känslor från Trixie och den här fågeln kom upp hela tiden. Jag tolkade allt detta som att Trixie tänkte på oss och visade att hon en dag skulle komma tillbaka.

Tänk den gången Labbis skulle betäckas av Zebbe och Det var Trixie som stod vid honom (i hagen bredvid) och brunsta, Labbis bara åt. När Anneli skulle ha upp dom till stallet, fick hon ringa Uffe, för Trixie vägrade gå ifrån Zeb. Uffe fick köra med bilen i ändan på henne och tuta för att hon skulle gå!

Den gången Kenta fick för sig att det var regnigt och Trixie skulle ha täcke, men hon inte ville! Hon drog i full kareta ner för backen med Kenta på släp i leran med arbetskläder och allt, till han inte orka hålla och ramla i backen och hon studsa runt omkring!

Eller när hon först kom, bet fram och sparka bak. Labbis vid första mötet jagade henne. Hon tvärnita, slog och sprang. Labbis stannade och titta på oss "vad i helskotta är detta för liten tuff sak".

Eller i början när Kenta skulle lära sig och hon drog rätt ut i skogen med Kenta hängande efter, att shettisar är starka fick han lärt sig snabbt! När detta inträffade ville Kenta oftast ta Labbis i stället och Trixie gick alltid som en hund med mig.

Tänk dom gånger Labbis inte tyckte det fanns nog med bete i hagen och gick till huset och somnade under eken, Trixie var allltid klok nog att stanna kvar i hagen och vänte på att husse eller matte skulle komma tillbaka med kompisen!

Fortsätter sedan . . .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjaba alla! Här på min blogg har det varit tyst och lugnt, lite tvärtom emot var det är! Labbis har varit hos tandläkaren, inga lösa tänder ännu. Dock har hon börjat få fickor/plats mellan tänderna, vilket vi alla får mer eller mindre, detta gör at...

Då man inte är hemma måndag-fredag, ser bara sina hästar lite snabbt kl.06,00 när de får frukost, Kenta släpper ut dom och sen när man kommer hem är det mockning osv som gäller. Så är det underbart när helgen kommer och även om man inte är med dem he...

Efter att varit sängliggande i feber och hosta i 3 dagar för andra gången i Januari månad och bara kunnat se att solen lyser genom fönstret så känns det underbart och befriande att kunna gå ut (bara kunna gå igen!!).     Då årets första Christo...

Sitter och undrar över denna vinter, ska den någon gång ta slut? Jag har i alla fall dåligt med energi (och hö!!) kvar. När jag slutar jobbet tidigt, är jag hemma vid strax efter 16,00. Ge hästarna en tuss, in till hundar och katter, en kopp kaffe, l...

Bloggandet är nog inte riktigt min grej, orkar inte längre. I början var dett så lätt och roligt, men nu känns det som att man väljer andra saker i stället....   Men en liten uppdatering kanske är på sin plats. Fanny har funnit sig till ro här he...