Kortfattat;

I Onsdags ramlade jag av Redwind, det var rätt kul!

Igår när jag kom hem hade 3 av 4 hästar rymt och Labbis var helt förstörd över vad hon ställt till med.

Idag, på lunchen var det endast en häst som rymt, Blixten.

Som min kollega på jobbet sa "ska det fortsätta så här, blir det ju svinn (bortfall) av fem hästar i veckan. Han försökte även få en av våra arbetskamrater som skulle gå tidigare att åka hem till mig och vakta hästarna!

Marie

Idag har våran underbara Trixie varit borta i 2år! Tänk att tiden går så fort! Det känns som om hon var här, bar i förra veckan! Ni får tro vad ni vill, men när jag träffade Juliette första gångerna, så var det Trixies ögon (som var väldigt speciella), detta gjorde sitt till att Juliette blev vår. Jag tror på att man (djur) kan välja att återkomma till samma familj gång på gång, så är det här. Dagen innan  som Juliette föddes hade det i vår buske stannat en skogsduva, den låg bara där och tittade på mig och Kenta och hundarna och det gick att sitta på huk precis framför den, utan att den flög i väg. Den var inte alls skadad och inte rädd. Den satt där (var runt omkring busken) hela dagen. På kvällen var jag på meditations kurs och när jag kom hem så flög den. På meditationen fick jag väldigt mycket känslor från Trixie och den här fågeln kom upp hela tiden. Jag tolkade allt detta som att Trixie tänkte på oss och visade att hon en dag skulle komma tillbaka.

Tänk den gången Labbis skulle betäckas av Zebbe och Det var Trixie som stod vid honom (i hagen bredvid) och brunsta, Labbis bara åt. När Anneli skulle ha upp dom till stallet, fick hon ringa Uffe, för Trixie vägrade gå ifrån Zeb. Uffe fick köra med bilen i ändan på henne och tuta för att hon skulle gå!

Den gången Kenta fick för sig att det var regnigt och Trixie skulle ha täcke, men hon inte ville! Hon drog i full kareta ner för backen med Kenta på släp i leran med arbetskläder och allt, till han inte orka hålla och ramla i backen och hon studsa runt omkring!

Eller när hon först kom, bet fram och sparka bak. Labbis vid första mötet jagade henne. Hon tvärnita, slog och sprang. Labbis stannade och titta på oss "vad i helskotta är detta för liten tuff sak".

Eller i början när Kenta skulle lära sig och hon drog rätt ut i skogen med Kenta hängande efter, att shettisar är starka fick han lärt sig snabbt! När detta inträffade ville Kenta oftast ta Labbis i stället och Trixie gick alltid som en hund med mig.

Tänk dom gånger Labbis inte tyckte det fanns nog med bete i hagen och gick till huset och somnade under eken, Trixie var allltid klok nog att stanna kvar i hagen och vänte på att husse eller matte skulle komma tillbaka med kompisen!

Fortsätter sedan . . .