VANESSA

I söndags var det körning till Kungälv med blåljusen på, efter att Annelie ringt och meddelat att Juliette precis fått en lillasyster till!

Vi kom dit och Fanny gnäggade, vi blev lite nervösa, eftersom fölen låg framför henne och hon stod och skuggade den lilla så gott hon kunde. Men ingen svansviftning eller något på hela den tiden vi var på väg fram. Då gnäggade Fanny en gång till och automatiskt kom det ett ljud från fölisen, upp kliver det upp ett litet rådjurskid, liten ljusbrun tjeja med stjärn. På ostadiga ben tar hon sig fram. Fanny var glad att se mig och stolt över att få visa upp den lilla. Mycket pussar och kramar och tafsande blev det!

 Jag har döpt henne till Vanessa!

Igår kom  Wadjihahs, en jättesnygg liten hingst, brun med stjärn och vit uppe på rumpan. Tyvärr får jag inte över mms till datorn, så kort på den skönheten får vänta!

Ledsen att blogg inläggen varit fattiga det sista. Känner att jag inte hänger med livet riktigt. Som tur är har jag numera cigaretterna att skylla på. Jag mår skit och alla krig i världen hade upphört, bara jag får börja röka igen!! Vi går nu in på en månad som icke rökare, jag och min man. Jag hade dock ett återfall i Tisdags, men tillfälligt för smaken av en cigarett. Då fick jag frågan av en arbetskollega: Det måste smakat skit!?? NEJ, det var en av mina godaste cigg jag rökt. En annan kollega försökte senast i morse lugna mitt begär med att om ca ett år mår du bättre! TRÖSTLÖST.

Hästarna mår bra! Har tagit en avmaskningrunda på dem och hoppas att Labbis ska få lite mer fett över revbenen som synts lite grann det sista. Magen undertill är annars rund och fin. Någon som har några tips!? De går på hyfsat magert bete, får fri tillgång på bra hö, hon får morgon och kväll någon näve ponny krafft, en stor näve luzern, mineraler varannan dag och B.vitamin Ca varannan kväll går hon också lös ca 1timma på gräsmattan och betar mycket gräs.

Hundarna mår också bra, Ebba gillar inte paddocken längre, bara. Anledningen är att Tilda blir som tokig och jagar henne i en väldans 90, Om inte Ebba hinner undan springer Tilda rätt över henne. De sista dagarna har Ebba gjort många kullerbyttor.

Katterna mår äntligen bra de med, Orvar är sen snart en vecka ute igen, jag och Kenta lekte veterinärer och doktorer själva, med pannlampa på fick vi klippt bort stygnen och allt ser jättefint ut. Kardemumman av Orvars husarrest har resulterat i en ännu mammigare katt och han använder sin röst mycket mer än tidigare, han pratar i stort sett hela tiden med en.

I Tisdags tog jag och Ellen med oss 3 hästar och 2 hundar på promenad, det gick skitbra och på hemväg i paddocken fick RW och Labbis lärt Juliette att pinnen mellan 2st leca block är inget farligt och går att traska över. Skönt att ha dessa 2 intelligenta och lugna individer som mästare för vildhästen!

Kram och vi hörs!

Paddock, före allt började

Mot väg och berg

Förutom rymmande två åring kom Orvar sent in på fredagskvällen och var blöt på ryggen, tanken slog mig med en gång att han råkat ut för något. Men då alla tjatar om att vi oroar oss för mycket om våra djur och att vi i stället för dem borde fixa fram ungar så, försökte jag lugna mig och ta det som en annan person skulle gjort. Dock fick jag fram en handuk, för jag tänkte inte sova i samma säng så!

När jag sen tog upp den högt murrande mammiga katten i famnen, såg jag då ett ganska djupt jack i hö höft, medans jag väckte Kenta (som lagt sig, då jobb lördag) uppför trappen hittade jag mer små sår. Tände lampan så Kenta verkligen skulle vakna! Så han kunde hjälpa mig att kolla. Lille Orvar tyckte om uppmärksamheten men det gjorde för ont för att låta oss titta. När vi dock såg att det inte forsa blod, inga skador i ansiktet eller mer, fick han som han ville och lommade in i sin garderob för att sova. På lördags morgonen diskuterade vi olika händelser och jag lyssnade på Kenta, som trodde att han nog fastnat i taggtråd, medans jag trodde räven försökt ta honom. Senare hade jag fler på min tro och detta är vad jag fått till mig.

På em skulle vi då åka till Rörtången med ved åt Kentas brorsa i försenad 40-års present (han blev faktiskt jätteglad) så hade Orvar precis gått ut en stund. Han var väldigt trött. Jag gick förbi honom på vägen och bar med honom in och under denna lilla stund så ser jag hur ena tassen, nej, benet bara svullnar. Kenta och jag undrade nu, huggorm eller geting. Han blev trött, men det verka inte som han skulle dö. Vi fick ta en chansning och åka i alla fall.Som tur var när vi kom hem var han piggare och i dag (måndag) är tassen som vanligt.

Orvar klumpfot