Kom hem på lunchen, slängde in hö och ropade, gick till brevlådan med hundarna och vände om. När jag återvände till hästarna fanns det bara 2 hästar och 3 hö högar. Hade den gamla saknas hade jag inte tänkt mer på det, men det var lillan som inte kommit. Snabbt ner i hagen och ropandes, fick ett svar långt bort i från och de värsta tänkbara händelser spelades upp i mitt huvud. Lång därborta såg jag henne springandes. På något sätt hade hon tagit sig genom vårt staket men även hamnat bakom det gamla får stängslet som tillhör grann marken ca 1m efter vårt staket.

Sprang allt jag kunde och kom på när jag kom fram att varken grimma var medtagen eller elen var avstängd. Fick ta tröjan för att få av tråden med ström i i hörnet (inga hål fanns någonstans). När jag väl löst denna uppgift och på väg att bryta mig genom får stängslet så ser jag ur ögonvrån hur hon sticker bort från mig, ner i den branta backe mot bäcken och samtidigt som jag kan skrika och gör det dyker hon upp på andra sidan får nätet uppför backen och mot vårat (fortfarande på fel sida vårt staket). Jag fick springa igen, tvärsgenom hagen och fram till en öppning jag fixat för rymmande hästar och in sprang hon.

Efter jobbet när jag svänger in på gården står grannen vid stallet. Längre bort ser jag hans hund. Jag stannar, går ur och frågar om han rymt ännu en gång till hit? Ja,visst e han rolig. Jag satte mig i bilen igen och körde till huset.

Ganska irriterad gick jag ur bilen och ser den lilla (den numera jä..la hästen) gått ur hegen igen! Ner och försök till lock och pock- ingen repons-gräs.

Tänkte att då ska hon få. Öppnade till gräsmattan för de andra två hungriga pållarna och herregud vad ledsen bäbis blev. Efter en liten stund fick hon springa in till de andra.

Satte igång med mockning och när Kenta kom hem hade hon gått ur igen. Vi tillfånga tog henne och stod bredvid, när hon igen försökte!!

Nu gick vi bärsärkar gång på eltråden och gjorde så till solen gick ner och vi inte kunde se mer.

När jag kommer hem i dag ska jag byta tråden!

Tja

Men här har hänt massor!!

Klapp på axeln!! Jag har idag varit rökfri i 6,5 dygn och Kenta i 7 dygn!! DET NI!! Men fy faan vad jag hatar livet, är sur, trött grinig ledsen ja, you name it!! Men Dumma Kenta, förutom att han tänder fort så är han piggare än vanligt och jag kan säga att det är inte i mig poletterna har stoppats i numera, utan i honom, käften går i ett och inte är det mer intressanta eller djupare saker som kommer ur, nej (förlåt älskling) det är mer ytliga och tråkiga saker. Eller så är det bara mitt sätt att se på världen just nu!

Samtidigt så har ännu en dröm gått i uppfyllelse, dock ca 100000:- dyrare än vad jag tänkt mig, men i går, när solen stod lågt och grannar var ute och gick, Ebba o Tilda lekte, Knutte skärmdes och Kenta kom hem från jobbet så:

RED JAG OCH REDWIND I VÅR EGEN PADDOCK! JUNGFRURITT UTAN DESS LIKE

Det ni!! Vilken känsla det var!! Kort är som alltid taget men inte laddat in i dator och desto mindre till blogg, men en dag så kommer det!

Kram

Det är så roligt att kunna kommunicera med djuren telepatiskt, av någon anledning har det också nu satt i gång ordentligt.

Tyvärr så lyssnar jag inte tillräckligt på mina egna, utan följer snällt andra människors synpunkter. Sen hästarna kom till Kungälv i november och fick stå inne, har ju Labbis haft problem med sin otroligt tjocka päls, hon har ju svettats och kliats. Värme utslag trodde alla, rakade henne så mycket jag vågade och har borstat och kliat henne så fort jag kunnat. I lördags fick jag tummen ur och åkte och hyrde en klippmaskin. Då skär inte var så bra, tog det en hel evighet att klippa någonting och jag upptäckte att det sprang runt lus i pälsen, de kom fram när pälsen åkte av. PANIK, tillbaka med klippmaskinen och iväg och köpte en ny, egen. Gjorde väl inte Kenta så glad, men thats life, pengar är det ända vi har (NOT)

Rakade hela stackars Labbis och på med täcke, ner till huset där Kenta stod startklar med Dermocan, varmvatten i slang från duschen och svamp. Vi 3 måste varit en underbar syn, runt springande allihopa med schampo flygandes runt. Labbis fattade ju självklart att vi skulle hjälpa, men det e inte lätt att stå still i några grader varmt, kall vind och nyss fått av hela tjocka pälsen och så duschas på detta!!

Snabbt på med tjock yllefilt och in i boxen med hö. Någon timme senare fick hon uppspelt springa ner på ängen och rukka sig, rulla sig, rulla sig. Som alltid när hon blivit rakad, tycker hon att hon är inte en dag över 3 år och snyggast i världen, de andra två var inte sena att hänga på!

Nu efter mycket läsning på nätet och pratat med veterinärer, vet vi att

1) Det behöver inte smitta (har kollat, ingen annan har det)

2) Hon har fått det pga ålder, immunförsvar och päls

3) Hon tål Tigrus, vilket vi sprayat henne och täcken med och lusen DÖR!

Hon tål inte Switch, vilket annars är positivt mot lus, med ca 3-4 veckors mellanrum ska man ta detta.

Dermocan schampo för hund och katt kan man använda, den tålde hon också. Då är det enligt anvisning, skölj, schamponera, låt verka, skölj noga och sen likadant en gång till.

Förr i tiden elda man enris, sprang nakna och använde malört. Jag hade tänkt kolla det sist nämnda om hon inte tålt Tigrus sprayen.

Mycket händer här och mycket ska hända. Lovar att inom kort sätta in lite nya bilder, på paddocken mm

See ya

I går sken solen efter jobbet och jag hade lovat RW att det var hennes tur, Labbis fick till sin förtjusning följa med husse, matte och hundarna i snö fall så tätt så man inte såg 1m framför sig i Måndags e.m

RW var stolt och glad men samtidigt orolig över att lämna höet som jag lagt in en stund tidigare. Väl iordning var det ingen tvekan på att damen ville ut en sväng! Jobbigt med en häst som är ömfotad i huvudet! Vi gick på mjukt packad snö varvat med blöt väldigt mjukt grus och slask, ändå är hon som en pinne och kan inte gå rätt. Valde därför ut på ängen och där blev det fart värre! Det var tungt för damen att gå i denna snön upp till knäna men vi tog det lugnt, hon travade när hon själv tyckte sig orka. På väg hem på det vanliga stället var en grästuva under snön farlig som attan, allt för att ladda inför backen och raksträckan hem i galopp. Jag tänkte ta tag i den här energin och göra något kul med den och i stället för att begära höger eller vänster galopp med resp tygel, lirka jag med båda och aktiverade båda bakben med skänklar och vad jag såg i skuggan bredvid oss så gick det nog faan i terra terre!!! Jaha, det var mitt slutgiltiga mål med denna häst, vad ska vi göra nu!? Skämt åsido, det var roligt att testa!

Nu ska vi testa detta under mer ordnade former och öka på samlingen lite mer i piaffen och se om gumman är stark nog till levaden. Det är nog bara jag som ska komma på hur jag ska förmedla detta genom mina lemmar.

Idag är det Labbis tur att få sig en skön promenad efter jobbet!

Ni minns, jag tyckte så synd om mig själv, kvällen gick och tack o lov så ringde min mamma! Men en stund senare, lite grinig över att det var så sent, så ringde då pappa. Men inte för att gratta (det ville han säkert, men glömde av) han låg på sjukhus!!! I tisdag hade han tappat talet en stund och fast arbetskamraterna tjatade, åkte han inte till sjukhuset. På kvällen när han berättade för Ulla-Britt fick han skit, och på onsdagen tog han sig till slut till Kungälvs akut. Där fick han sitta till kl.17,00 på eftermiddagen innan de tog in honom och efter en kortare undersökning fick han ta hissen upp till en säng. På torsdags morgon gjorde de skikt röntgen för att kolla om han haft en stroke, Fanns inga indikationer på detta men en större blödning i hjärnan såg man. Då kom pappa på att han hade ju haft ont i huvudet sen v.6 när han gick rakt in i en TV på jobbet. Efter det hade han haft otroligt ont, sedan dess hade han ätit värktabletter morgon och kväll. Men med den förkylning han fick och haft i 4veckor, har han trott att det var ett samband. Han hade ju vid varje besök på vårdcentralen sagt till om huvudvärken, men de hade inte noterat detta alls.

När han så ringde mig på kvällen där, hade det fixat en operations tid på Sahlgrenska dagen efter på fredagen. Väl där kom ju även några skottskadade killar in, som ni säkert läst om eller hört om på nyheterna. De fick min pappas operations tid och först 23,30 på natten kom pappa in. De borrade 2 hål i skallbenet och satte in dränering.

På påskaftons morgon ringde Kenta sjukhuset och fick reda på att allt gått bra och pappa låg på uppvaket. Kenta åkte och jobbade medan jag fixade i ordning allt hemma, så det bara var att köra när Kenta kom hem. Ulla-Britt var på den tidiga besökstiden och vi kom på den sena. Han hade precis blivit av med dräneringen och det blev en nästan en full påse med gammalt blod. Han blev lite orolig  när vi var så tidiga, för han hade ju övertalat sköterskan om att få resa sig och äta kl.17,00, när vi skulle komma. Men halvtimman gick fort och han kördes i sängen från uppvaket till sitt rum. Han blev jätte nervös när Kenta skijade och tog tag i sängen, men kugnade sig fort när sköterskan putta bort Kenta.

Vi hade några jätte trevliga timmar hos pappa med mycket skratt och råa skämt. Det var nästan så de kom in och bad oss dämpa oss. Det var skönt att se pappa ändå må så bra som han gjorde efter omständigheterna, fast han kunde inte låta bli att klaga på huvudvärk från hålet i skallen och hela tiden pilla på stygnen.

På Söndags eftermiddag fick han komma hem till Ulla-Britt och på kvällen åkte vi dit och spela lite kort.

Igår bytte jag och Kenta arbetsuppgifter och jag storstäda hela huset medans Kenta skötte stall och hästar.

Man ska inte vara självisk!! Det finns alltid andra som har det värre!!

Jag måste vara vara lite ego. Förutom min man och mina djur, mina arbetskamrater har ingen grattat mig (förlåt, Ellen också) på min födelsedag, känner man sig minst i världen då eller!?

Annars är det jättebra, tack för frågan!