Känns konstigt, fast det känns som livet tog slut kl 08,00 i måndags, så lever jag. Andas, äter, sover och jobbar ändå!!

Jag kan förstå (och har hört) av många, "du ska vara glad att du har jobb...", FINE, det är väl himla bra i dessa tider. MEN, av denna 3 månaders period då jag jobbade 75% och insåg (även Kenta) att med lite små justeringar i det vardagliga så klarar vi oss penga mässigt ändå. Samt, det viktigaste av allt, jag mådde bra!!!! Jag hade tid för mig själv och djuren, fick även gjort lite hemma, även om det nu inte finns någonstans på "roligt" skalan. Hur många av er, (visst ni säger säkert att det hade varit livet, men tro mig, efter ett tag e det inte så roligt) hade tyckt det var ett givande och intressant och roligt jobb att sitta och ha en effektiv arbetstid på ca 2-3 timmar om dagen (av en 8 timmars arbetsdag). Resterande tid får du stirra in i burken,ut i tomma intet- för inte fasiken kan man sitta på nätet, gå runt och prata med arbetskollegor eller annat mentalt utvecklande.

Jag orkar inte skriva mer om skiten

Kram