Förutom rymmande två åring kom Orvar sent in på fredagskvällen och var blöt på ryggen, tanken slog mig med en gång att han råkat ut för något. Men då alla tjatar om att vi oroar oss för mycket om våra djur och att vi i stället för dem borde fixa fram ungar så, försökte jag lugna mig och ta det som en annan person skulle gjort. Dock fick jag fram en handuk, för jag tänkte inte sova i samma säng så!

När jag sen tog upp den högt murrande mammiga katten i famnen, såg jag då ett ganska djupt jack i hö höft, medans jag väckte Kenta (som lagt sig, då jobb lördag) uppför trappen hittade jag mer små sår. Tände lampan så Kenta verkligen skulle vakna! Så han kunde hjälpa mig att kolla. Lille Orvar tyckte om uppmärksamheten men det gjorde för ont för att låta oss titta. När vi dock såg att det inte forsa blod, inga skador i ansiktet eller mer, fick han som han ville och lommade in i sin garderob för att sova. På lördags morgonen diskuterade vi olika händelser och jag lyssnade på Kenta, som trodde att han nog fastnat i taggtråd, medans jag trodde räven försökt ta honom. Senare hade jag fler på min tro och detta är vad jag fått till mig.

På em skulle vi då åka till Rörtången med ved åt Kentas brorsa i försenad 40-års present (han blev faktiskt jätteglad) så hade Orvar precis gått ut en stund. Han var väldigt trött. Jag gick förbi honom på vägen och bar med honom in och under denna lilla stund så ser jag hur ena tassen, nej, benet bara svullnar. Kenta och jag undrade nu, huggorm eller geting. Han blev trött, men det verka inte som han skulle dö. Vi fick ta en chansning och åka i alla fall.Som tur var när vi kom hem var han piggare och i dag (måndag) är tassen som vanligt.

Orvar klumpfot