Ni minns, jag tyckte så synd om mig själv, kvällen gick och tack o lov så ringde min mamma! Men en stund senare, lite grinig över att det var så sent, så ringde då pappa. Men inte för att gratta (det ville han säkert, men glömde av) han låg på sjukhus!!! I tisdag hade han tappat talet en stund och fast arbetskamraterna tjatade, åkte han inte till sjukhuset. På kvällen när han berättade för Ulla-Britt fick han skit, och på onsdagen tog han sig till slut till Kungälvs akut. Där fick han sitta till kl.17,00 på eftermiddagen innan de tog in honom och efter en kortare undersökning fick han ta hissen upp till en säng. På torsdags morgon gjorde de skikt röntgen för att kolla om han haft en stroke, Fanns inga indikationer på detta men en större blödning i hjärnan såg man. Då kom pappa på att han hade ju haft ont i huvudet sen v.6 när han gick rakt in i en TV på jobbet. Efter det hade han haft otroligt ont, sedan dess hade han ätit värktabletter morgon och kväll. Men med den förkylning han fick och haft i 4veckor, har han trott att det var ett samband. Han hade ju vid varje besök på vårdcentralen sagt till om huvudvärken, men de hade inte noterat detta alls.

När han så ringde mig på kvällen där, hade det fixat en operations tid på Sahlgrenska dagen efter på fredagen. Väl där kom ju även några skottskadade killar in, som ni säkert läst om eller hört om på nyheterna. De fick min pappas operations tid och först 23,30 på natten kom pappa in. De borrade 2 hål i skallbenet och satte in dränering.

På påskaftons morgon ringde Kenta sjukhuset och fick reda på att allt gått bra och pappa låg på uppvaket. Kenta åkte och jobbade medan jag fixade i ordning allt hemma, så det bara var att köra när Kenta kom hem. Ulla-Britt var på den tidiga besökstiden och vi kom på den sena. Han hade precis blivit av med dräneringen och det blev en nästan en full påse med gammalt blod. Han blev lite orolig  när vi var så tidiga, för han hade ju övertalat sköterskan om att få resa sig och äta kl.17,00, när vi skulle komma. Men halvtimman gick fort och han kördes i sängen från uppvaket till sitt rum. Han blev jätte nervös när Kenta skijade och tog tag i sängen, men kugnade sig fort när sköterskan putta bort Kenta.

Vi hade några jätte trevliga timmar hos pappa med mycket skratt och råa skämt. Det var nästan så de kom in och bad oss dämpa oss. Det var skönt att se pappa ändå må så bra som han gjorde efter omständigheterna, fast han kunde inte låta bli att klaga på huvudvärk från hålet i skallen och hela tiden pilla på stygnen.

På Söndags eftermiddag fick han komma hem till Ulla-Britt och på kvällen åkte vi dit och spela lite kort.

Igår bytte jag och Kenta arbetsuppgifter och jag storstäda hela huset medans Kenta skötte stall och hästar.

Man ska inte vara självisk!! Det finns alltid andra som har det värre!!