I måndags var det dags för Juliette att ha bett för första gåmgem, det tog hon bra. Hon tog det själv både första och andra gången och det var ändå lite äckligt att ha det i munnen. Igår var det dags igen och jag justerade upp det lite, då gick det bättre. Kan tänkas vara löjligt, men om jag ser på det hästar jag träffat i mina dar, är det bara Labbis som alltid glatt själv gått fram till tränset och tagit bettet utan problem, hennes inlärning med detta härmar jag med Juliette, jag har honung på bettet. Jättegott! RW tar ju bettet själv nu också, vilket var väldigt bökigt när hon kom. Men efter att hon lärt sig att bettet ALDRIG är kallt och man får en liten godis när allt är knäppt, så tar hon det själv nu.

Jag tränade lite med Jullan efter första bett testet och hon har lite svårt att gå ut på volten i höger varv, ifrån mig. Jag kom på mitt idiot samtidigt som jag gjorde det, men för sent var det. Jag stod vänd med hö axel emot henne och manade på henne en liten bit för långt fram ifrån och hon gjorde helt rätt!! Hon ställde sig rätt upp på bakbenen. Det var bara för mig att be om ursäkt och göra om och göra rätt.

I går tränade jag först RW och insåg att galopp barabacka är inte att tänka på. Hon var suverän och gick jättefint, men i galoppen på ängen blev hon lite väl sprallig. Hon är ju ingen fåtölj längre att sitta på!

Labbis skötte sig strålande i skritt arbetet vi gjorde och tyckte det var roligt. Hon är väldigt mammig just nu och fast det är underbart så blir det påfrestande på mitt samvete, när de andra ska ha sin tid också.