. . .är det idag. Kommit hem från Marieberg för några timmar sedan. Äntligen kom då Helena från Örebro. Helena var en av de första som svarade på min annons på Smurfan och av olika andledningar inte kommit förrän nu. Smurfan visade sig från sin bästa sida, förutom lite bensprattel med fram hon har lagt till sig med. En fördel kan vara att hon nu då redan "kan" spansk skritt, nackdelen är ju då att det gör lite ont, om man nu händelse vis stå framför henne!! Andledningen då? Ja, detta skedde så fort vi lämnade uppmärksamheten till pansar vagnen (Ofelia) eller till den numera "kliar i tänderna"- Carmen. Som ett :HALLÅÅ; JAG ÄR HÄR; FAKTISKT!!! Även om då Smurfan (bland andra) visade sig från den bästa sidan, så gjorde inte änglarna där uppe det! Regnet öste och öste ner, tills vi blivit genom sura och var klara, då slutade det. Det höll upp under hela fika pausen hos Annelie och under min i hagen verkning av Honey, jaa, ända tills vi åkte till Zebbe och haremet, då började dom böla där uppe igen. Jag försökte på något sätt tillgodo göra alla dessa på andra sidan, det kanske var något jag hade gjort, något dumt jag drömt eller hämd över mitt morgon humör som var värre än vanligt i morse (då Tilda tagit både täcke och säng, Ebba tagit ena kudden, andra låg på backen, jag frös och behövde pinka, då ville katterna ha mat (dom åkte ut), när jag äntligen kom upp igen, var pigg, fick inte tillbaka täcket och det blev VARMT!) ... så jag lagade min mans älsklingsrätt när jag kom hem (för detta fick han sen mocka, he, he) och tände ett ljus för dom vi inte kan se. Nu har solen lyst, innan den gick ner!!! Jag visste det! Det går att fjäska även med dom!

Nu orkar jag inte mer, Ni får idag en bild på våra underbara vänner Milda Matilda och Stackars Ebba (hon vill heta så) SNART ÄR VINTERN HÄR!