Imorse vaknade vi innan klockan av det kraftiga regnet, Kenta sprang ner och öppnade dörren för Orvar, som hade lagt en mus till oss utanför, Orvar ville inte komma in i går kväll, trots Kentas i härdiga visslande. Tänkte inte mer på detta och somnade om. När klockan senare ringde undrade jag lite varför Orvar inte kommit och lagt sig hos mig som han brukar, gick en sväng i huset men såg han inte, han låg nog i garderoben, som han ibland gör. Senare ringde Kenta till jobbet och sa att Orvar var inte sig själv, han hade lagt sig uppe i "kattrummet" på golvet och bajsat inne (vilket han aldrig gör, han ska ut för sådant!) och han ville inte ha maten! Jag sa att vi får be Linda kolla när hon kommer på lunchen, vilket hon gjorde. Då låg han kvar där uppe och ville inte se åt maten. Jag ringde djurklinker här om kring men som vanligt kunde ingen hjälpa en. Jaha, bara att ringa dom underbara på Gullbringa och åka de 7 milen. Ingemar, min kollega, var så gullig och kom in tidigare. Hem och hämta katten, han spann bara han såg mig och sa att det är bra att det ska bli bättre, mår inte så bra. Han gick självmant in i buren och iväg. Väl framme stod veterinären (ej Elizabeth) och väntade på oss. Hon hade lite svårt med att höra lungor och hjärta, eftersom Orvar spann högljutt. Tempen togs och OJ, 40,7 grader. Dom skulle sätta in dropp, ta blodprov och ge han antibiotika och jag fick gå utan Orvar.

Då tog jag en sväng hem till farsan, lite (för lite) kaffe och torra bullar. Fick honom att gå med ner och kolla på ostindiefararen och sen var vi på utställning om hur Oscars ska se ut.

Väl hemma dödstrött!